Ännu mer visdomsord från Kjell

"När vi växer upp fylls vi av andras livslögner, oro och påståenden. Vad vi själva känner får ofta inte plats. När vi sedan ska gå vidare i livet är vi förvirrade, då vi ofta känner en sak och tänker något annat. I hjärnan samlas all information vi fått från andra i känslan sitter våra egna inre sanningar. För att förstå oss själva måste vi förstå och respektera vad vi känner inifrån från vårt sanna jag. Känslan är själens språkrör!
Ingen kan äga dig, ingen kan fylla dig, du kan endast ge dig själv det du vill ha och dela det med andra. För att kunna älska, måste du först veta vad kärlek är. Detta lär du dig genom att lära dig Självkärlek. För du kan inte ge något till någon annan om du inte själv bär på det. Allt du vill ha måste du först visa att du kan ge och givandet måste ske ärligt. Ärligt är det först när du erfar det, inte bara när du har en vag idé om hur det är. Att följa andras värderingar gör dig bara vilsen - för du är inte dem, och de är inte du. "

vad är denna ångest

Min kära ledstjärna, Kjell Haglund;
"Människor söker hela sina liv efter vilka de egentligen är. Jag har kommit fram till att det är rätt fånigt. Du är precis den du är. Blir du något annorlunda så är du fortfarande du, bara annorlunda än tidigare. Du kan aldrig någonsin vara någon annan än den du är. (förutsatt att du är ditt nuvarande medvetande). Det du kan göra är att bli annorlunda om du inte är nöjd med dig själv idag.
Spegla dig i andra och fundera på hur du vill att andra ska spegla sig i dig. Ska andra se något som är ljust, ärligt, tillåtande och öppet? Lita på att i det, så kan andra se samma kvaliteter i sig själva. Lever du i en dålig relation, så är det inte den andres fel, utan du har den fria viljan att säga "Nej, jag vill inte" och gå när du vill. Du kan inte ändra på någon annan, utan endast på dig själv. I dina relationer behandlar andra dig som du behandlar dig själv.
Du kan stånga dig blodig på att försöka ändra andra men ju mer du försöker, desto mindre förändras de. Enda sättet är att jobba med dina egna värderingar, känslor och vilka regler du vill ha i ditt liv. Genom att du står för ditt, lär du andra att stå för sitt.
Om du tror att andra kan ge dig det du saknar känslomässigt, så är det som att gå över ån efter vatten. För att kunna vara älskade, måste vi grundlägga känslan i oss själva. Om du ser ner på dig själv, så kommer andra att göra detsamma, då det är vad andra ser att du tillåter. När du står upp för dig själv, så vinner du respekt."


Jag har ångest konstant, har jag kommit på. Om jag inte dövar mig själv med något så har jag ångest precis hela tiden. Även när jag sover. Det är därför jag har vaknat varenda natt i över en månad, ända sedan jag kom hem. Det är därför jag är konstant spänd i kroppen.


Hur ska jag hantera mig själv. Jag vet inte längre. Jag känner mig så svag.

en lördag kväll

Hur gör man när man inte vet vem man är längre?

När man inser vilket otroligt knippe fördomar och föreställningar som är ens skal,
som får mig att -
...

Jag är så trött
Så otroligt trött på allt
Trött på att kämpa
Trött på allt

lugn

Det här kommer alltid att vara jag
Försök inte strida emot det eller stoppa det eller vända på det eller ändra på det
Tankarna kommer aldrig att sluta komma
Och det finns inget gott i att se ner på dom tankar som kommer
Att se ner på den jag är.

Istället acceptera det
Och älska det
Och ställ dig objektiv till tankarna som kommer och inse att de är bara just det -
Tankar.

idag en dag utan nedvarvning

Vad gör det för gott att vara så hård mot sig själv när man jobbar mot att bli fri från alla föreställningar och leva med den villkorslösa kärleken? Det finns ingen mening med att pressa mig själv, att inte acceptera mig själv och allt med mig själv, allt som jag tänker och allt som jag är.
Allt som jag var och allt som jag skulle kunna bli. Villkorslöst.
Även de bilder av mig själv som jag känner för att kräkas när jag ser.
Har man för vana att vara hård med sig själv jämt så är det verkligen svårt att släppa det.

Som jag skrev så öppet under min sista tid i Japan; Emma, glöm aldrig den tiden, dom insikterna;
"Det finns ingenting som jag kan "äga". Det är bara jag själv som tror att jag gör det.
Jag kan köpa något för de papperslappar som vi kallar för 'pengar' men det kommer aldrig att bli "mitt"
Allt är förgängligt.
Och hur långt man än kommer i livet så blir man ändå aldrig nöjd om det inte kommer inifrån.
Man kommer aldrig sluta stressa om lugnet inte kommer inifrån. Det hjälper inte att dra ner på det som stressar en för det sitter bara inuti.
Det finns ingen lyckligare tid än nu. Ingen bättre tid än nu.
Jag vill inte ha en massa pengar
Inte andras acceptans
Jag vill bara vara lycklig
Inuti, som ett ljus
Som jag tror att det är menat att ett liv ska levas"

ännu en liten tanke som flög

De enda krav som egentligen finns är de inom dig själv. Det är du som bestämmer gränserna. Helt själv.
Och ditt värde är oändligt, oavsett vad någon annan säger till dig.

Jag funderade på en sak idag. Är inte det som vi kallar ett "arbete", det som man gör för att få pengar för att kunna leva på egen hand - handlar inte det om en sysselsättning, eller ... hur ska jag uttrycka det i ord. Handlar det inte om det som jag helst av allt skulle vilja ge tillbaka till andra människor? För att jag får ta del av allt detta. Jag får äta mat som andra lagt upp på affärshyllorna, jag får gå till läkare och köpa medicin, jag får gå i skola och lära mig.
Vad vill jag kärleksfullt ge tillbaka som gåva?

Jag vill shiatsu-massera. Tror jag.

filosofiplugg eller läran om livet

"Fysiken har utvecklats genom att lämna medvetandet utanför det den försöker förklara, men det kan finnas mer i världen än det som kan förstås med hjälp av fysiken."
-Thomas Nagel, "Vad är meningen med alltihop?"

denna dagen, en dag

"Den buddhistiska läran är avsedd för människor som inte har mycket tid att förlora. Det gäller oss alla, vare sig vi är medvetna om det eller inte. Ur buddhistiskt perspektiv är föreställningen att vi har gott om tid att göra saker senare den största myten, den svåraste stötestenen och det farligaste giftet. Tillsammans med vår ständiga och djupa böjelse att försöka komma ifrån det vi håller på med, grumlar den våra intryck och vårt tänkande. Om vi visste att vi skulle bli blinda ikväll, skulle vi ta en sista längtansfull och Verklig titt på varje grässtrå, molnformation, dammkorn, regnbåge och regndroppe - ja, på allt. Om vi visste att vi skulle bli döva i morgon, skulle vi uppskatta varje ljud. Vajrayanaläran försöker skrämma oss till att bli medvetna om hur lite tid det finns och hur värdefullt det är att födas som människa."
-Pema Chödrön, "När allt rasar samman"

Jag vill studera shiatsu i Japan. Det är jävulskt dyrt. Och omständigt.
Men det är det jag vill göra.
Jag vill få ett slut på smärtan i min kropp.
Jag vet inte längre. Är så trött idag och kan inte riktigt tänka ut saker så bra.
"Bra".
Är så less på orden, orden som egentligen inte betyder någonting. Bara ljud som jag stöter fram ur min mun. Klagomål, beundran, lidande, vill ha medlidande, uppmuntran, ja vete fasiken allt som man ska hylla och avsky.
Med orden bestämmer man plötsligt vad i världen som är "rätt och fel", "bra och dåligt".

Det skulle vara skönt att slippa prata ett litet tag.
Och jag måste släppa taget om alla mina förhoppningar.

jag vill

"Att känna medkänsla med andra innebär att vi måste låta oss känna det vi känner utan att slå bort det, och att acceptera alla våra sidor - även sådana som vi inte tycker om.

Det är svårt att lyssna till att det vi förskjuter ute i världen är samma saker som vi förskjuter inom oss själva. Och omvänt är det vi skjuter ifrån oss inom oss detsamma som det vi skjuter ifrån oss där ute. Det är så det fungerar, i ett nötskal. Om vi tycker att vi själva är omöjliga att bearbeta och ger upp, tycker vi att andra är det också och ger upp om dem. Det vi hatar inom oss själva kommer vi att hata i andra. I samma mån som vi hyser medkänsla med oss själva, hyser vi medkänsla med andra. Att hysa medkänsla börjar och slutar med att hysa medkänsla med alla de oönskade delarna av oss själva och med alla de brister som vi inte ens vill titta på. Att vara medkännande handlar inte om något självförbättringsprojekt som vi ska leva upp till.

Det finns en slogan i mahayanaläran som lyder: 'Ta alla förebråelser på dig själv.' Kärnan i denna slogan är 'när det gör som mest ont, beror det på att jag håller fast så hårt.' Innebörden är inte att vi ska plåga oss själva och bli martyrer. Smärtan kommer sig av att vi håller fast så hårt vid att få vår egen vilja igenom. Den beror också på att vår vanligaste flyktväg är att skylla på någon annan när vi känner oss illa till mods, befinner oss i en oönskad situation eller på någon otrevlig plats.

Förebråelse är ett sätt att befästa sig själv. Förutom att vi pekar på vad som är 'fel' vill vi också 'rätta' till detta. Oavsett vilken relation det gäller - äktenskap, föräldraskap, anställning, relationen till ett andligt samfund - inser vi att skälet till att vi vill göra allting 'rätt' är att vi är lite nervösa. Vi har en känsla av att vi måste rätta till saker så att de motsvarar våra förväntningar. Om vi inte står ut med en situation vänder vi helt om och ser bara dess fel. Vi tror att vi inte har något annat val eftersom saker och ting antingen är riktiga eller felaktiga.

Det är modigare och bättre att inte utestänga någon från vårt hjärta och att inte betrakta andra som våra fiender. Om vi lever så upptäcker vi att vi snart inte klarar av att få något att verka helt rätt eller fel, för livet är mycket mer ogripbart och lekfullt än så. Tillvaron är alltför mångtydig, skiftande och föränderlig, och det finns lika många sätt att uppfatta en given situation som det finns människor. Vi försöker hitta något som är absolut rätt eller fel för att känna oss trygga och väl till mods."
-Pema Chödrön, "När allt rasar samman"

glöm inte

Du får inte glömma den villkorslösa kärleken och glädjen Emma, som du kände den sista tiden i Japan och i början när du kom hem. Minns den tiden, kanske den själsligt mest avslappnade, kärleksfullaste tiden i mitt liv hittills. Tappa inte bort dig själv i prestationen. Glöm inte, Emma.

låg vaken till halv 5 inatt

Jag ställer så otroligt höga krav på mig själv. Har alltid gjort.

Genom att upptäcka hur man ser på andra människor kan man upptäcka var man har fastnat i sig själv.
Accepterar man inte sig själv fullt ut kan man inte acceptera andra. Min självsyn är inte bara min syn på mig själv utan också min syn på allt annat.

Sedan,
När den som man älskar gifter sig med en annan kvinna
och en av ens närmsta vänner inte tycker att det är värt att kommunicera längre

Då utmanas man återigen att omvandla svärden till blommor.
Kan du göra det Emma?
Jag utmanar dig.

låt det ta tid

"Natten då Buddha skulle nå upplysning, satt han under ett träd. Medan han satt där attackerades han av marans krafter. Enligt berättelsen slungades svärd och spjut mot honom och dessa vapen omvandlades till blommor.
Vad betyder den här historien? Min förståelse av den är att det som vi i vanliga fall betraktar som hinder egentligen inte är våra fiender utan våra vänner. Det vi kallar hinder är de sätt på vilka världen och våra upplevelser lär oss var vi sitter fast. Det som verkar vara en pil eller ett svärd kan faktiskt upplevas som en blomma. Det beror helt på vår verklighetsuppfattning och vårt förhållande till oss själva om vi uppfattar det som händer oss som ett hinder och en fiende, eller som en lärare och vän."
-Pema Chödrön, "När allt rasar samman"

att släppa taget

"Människor har ingen respekt för förgängligheten och finner ingen glädje i den. I stället misströstar vi och likställer den med smärta. Vi försöker motarbeta den genom att tillverka saker som varar - för evigt, säger vi - till exempel saker som inte behöver tvättas eller strykas. I den här processen, där vi försöker förneka alltings ständiga förändring förlorar vi känslan för livets helighet. Vi har en tendens att glömma att vi är en del av tillvarons naturliga ordning."
-Pema Chödrön, "När allt rasar samman"

det är du som bestämmer hur svårt det ska bli

När det blir så mycket tankar i huvudet att det känns som att jag ska explodera, brukar jag tänka,
För kärleken
Som om det vore min sista dag.

Att komma till rätta med mig själv har jag plötsligt fått att bli till ännu en prestation. Det började så fantastiskt fint men nu är det som om jag vore på avgiftning.
Jag vill säga det en gång till - AVGIFTNING.

Avgiftning från alla lögner som jag hela mitt liv fått mig själv att tro är livet. Avgiftning från tryggheten som inte existerar. Avgiftning från att tro att det finns någon eller någonting annat eller någon annanstans som kan hjälpa mig bort från mig själv.
Från att tro att det finns något annat sätt att bli lycklig än att bestämma sig, och kämpa. I mig.














Jag är mitt i brytningspunkten. Där jag har insett fullt ut att yttre medel inte gör mig lycklig utan snarare tvärt om, men att jag samtidigt dras in i virvlet av att vilja ta till dem. Jag vet att de inte hjälper mig men jag dras till dem, jag VILL dras till dem. Sorgen och stressen i det. Ångesten. Det har ju varit mitt liv. Min verklighet. Men jag vet att det väntar något fint på andra sidan. Jag måste vila i min huvudvärk. Allting är som det ska.

Jag har börjat vakna på nätterna. Vakna, och sedan inte kunna somna om på några timmar. Tankar som hagelkorn i huvudet, de vill inte stanna hur mycket jag än försöker stoppa dem och acceptansen har jag inte riktigt förstått mig på ännu. Ibland förstår jag den, ibland inte.
Acceptansen av att det är så här det är. Jag tänker extremt mycket just nu. Jag är i en brytningspunkt.
Men kan jag ärligt säga att jag någonsin under de senaste 8, 9 åren av mitt liv inte har varit i en brytningspunkt? När ska jag någonsin få vila ... är det lätt att tänka och tycka synd om sig själv.

Jag drömmer mycket. Om förr. Innan jag for iväg, härifrån.

tycker om dig

"Att släppa taget kallas ibland att inte fästa sig vid, men det har inte den svala, avlägsna kvalité som ofta förknippas med att inte fästa sig vid något. Det vi talar om har mer värme och intimitet än så, och handlar egentligen om en längtan att få veta, ungefär som en treåring vill med sina frågor. Vi vill lära känna vår smärta så vi kan sluta fly i all oändlighet. Vi vill även lära känna vår njutning så vi kan sluta att alltid gripa efter något. Vi vill lära känna vad förlust innebär så vi kan förstå andra när deras liv rasar samman. Vi vill också lära känna vad vinst är så vi kan förstå andra när de blir förtjusta eller arroganta, uppblåsta eller överdrivna."
-Pema Chödrön, "När allt rasar samman"

det är bara du och jag, Emma

"Vi är som barn som bygger sandslott. Vi pryder det med vackra snäckskal, bitar av drivved och färgade glasbitar. Slottet är vårt och det är förbjudet område för andra. Vi är beredda att attackera om andra hotar att förstöra det. Men trots att vi är så fästa vid det vet vi att det oundvikligen kommer att svepas bort av tidvattnet. Knepet är att glädjas åt det fullt ut utan att klänga sig fast, och att låta det upplösas i havet när den tiden kommer.
-Pema Chödrön, "När allt rasar samman"

en början eller ett slut

jag är rädd för att dö