så trött

Det känns som att jag inte orkar mer. Men det gör jag. Utan tvekan.

Än en gång hetsätning. Och det jag kom till insikt om ikväll är detta;
Under de senaste 1 1/2 åren, de enda gångerna som jag riktigt fått slippa ångesten har varit då jag har hetsätit och då jag var med Yu. Möjligen ett tag med Yugo också, och då jag drack. Men inte alltid.
Och de korta ögonblick då jag kom till insikt om hur det är att älska sig själv förstås. Men på något vis rinner de alltid ut i sanden. Och snabbt dessutom.

Det är nästan som straff på något vis. Att använda sig av dövande medel som samtidigt är smärtsamma - som jag alltid lider av efteråt. Som att jag vill straffa mig själv. Som att jag verkligen avskyr mig själv. Jag förstår verkligen inte vad självkärlek är. Jag känner mig tryggast och bekvämast i att befinna mig i förnekelse, lögner och skam. Det är ju så jag har behandlat mig själv under hela min uppväxt. Det är ju den lätta vägen.
Hur ska jag kunna hitta självuppbyggeliga vägar att handskas med min ångest som är lika kraftfulla som de destruktiva? Hittills har jag inte funnit en enda.

filosofi-studier och överväldigande trötthet

Så här ser jag ut efter min död: (obs, inget läskigt)
http://www.youtube.com/watch?v=-Rsqzb2MsN8

"Den som är rädd för döden gör sig skyldig till ett sorts tankefel, ty man kan inte gärna beklaga det faktum att man inte existerar efter döden, när man inte beklagar det faktum att man inte existerar före födelsen. I bägge fallen är ju läget det, att man inte existerar. Varför skulle postum icke-existens vara värre än prenatal icke-existens?"

-Lars Bergström, "Döden, livet och verkligheten"

Ännu mer visdomsord från Kjell

"När vi växer upp fylls vi av andras livslögner, oro och påståenden. Vad vi själva känner får ofta inte plats. När vi sedan ska gå vidare i livet är vi förvirrade, då vi ofta känner en sak och tänker något annat. I hjärnan samlas all information vi fått från andra i känslan sitter våra egna inre sanningar. För att förstå oss själva måste vi förstå och respektera vad vi känner inifrån från vårt sanna jag. Känslan är själens språkrör!
Ingen kan äga dig, ingen kan fylla dig, du kan endast ge dig själv det du vill ha och dela det med andra. För att kunna älska, måste du först veta vad kärlek är. Detta lär du dig genom att lära dig Självkärlek. För du kan inte ge något till någon annan om du inte själv bär på det. Allt du vill ha måste du först visa att du kan ge och givandet måste ske ärligt. Ärligt är det först när du erfar det, inte bara när du har en vag idé om hur det är. Att följa andras värderingar gör dig bara vilsen - för du är inte dem, och de är inte du. "

vad är denna ångest

Min kära ledstjärna, Kjell Haglund;
"Människor söker hela sina liv efter vilka de egentligen är. Jag har kommit fram till att det är rätt fånigt. Du är precis den du är. Blir du något annorlunda så är du fortfarande du, bara annorlunda än tidigare. Du kan aldrig någonsin vara någon annan än den du är. (förutsatt att du är ditt nuvarande medvetande). Det du kan göra är att bli annorlunda om du inte är nöjd med dig själv idag.
Spegla dig i andra och fundera på hur du vill att andra ska spegla sig i dig. Ska andra se något som är ljust, ärligt, tillåtande och öppet? Lita på att i det, så kan andra se samma kvaliteter i sig själva. Lever du i en dålig relation, så är det inte den andres fel, utan du har den fria viljan att säga "Nej, jag vill inte" och gå när du vill. Du kan inte ändra på någon annan, utan endast på dig själv. I dina relationer behandlar andra dig som du behandlar dig själv.
Du kan stånga dig blodig på att försöka ändra andra men ju mer du försöker, desto mindre förändras de. Enda sättet är att jobba med dina egna värderingar, känslor och vilka regler du vill ha i ditt liv. Genom att du står för ditt, lär du andra att stå för sitt.
Om du tror att andra kan ge dig det du saknar känslomässigt, så är det som att gå över ån efter vatten. För att kunna vara älskade, måste vi grundlägga känslan i oss själva. Om du ser ner på dig själv, så kommer andra att göra detsamma, då det är vad andra ser att du tillåter. När du står upp för dig själv, så vinner du respekt."


Jag har ångest konstant, har jag kommit på. Om jag inte dövar mig själv med något så har jag ångest precis hela tiden. Även när jag sover. Det är därför jag har vaknat varenda natt i över en månad, ända sedan jag kom hem. Det är därför jag är konstant spänd i kroppen.


Hur ska jag hantera mig själv. Jag vet inte längre. Jag känner mig så svag.

en lördag kväll

Hur gör man när man inte vet vem man är längre?

När man inser vilket otroligt knippe fördomar och föreställningar som är ens skal,
som får mig att -
...

Jag är så trött
Så otroligt trött på allt
Trött på att kämpa
Trött på allt

lugn

Det här kommer alltid att vara jag
Försök inte strida emot det eller stoppa det eller vända på det eller ändra på det
Tankarna kommer aldrig att sluta komma
Och det finns inget gott i att se ner på dom tankar som kommer
Att se ner på den jag är.

Istället acceptera det
Och älska det
Och ställ dig objektiv till tankarna som kommer och inse att de är bara just det -
Tankar.

idag en dag utan nedvarvning

Vad gör det för gott att vara så hård mot sig själv när man jobbar mot att bli fri från alla föreställningar och leva med den villkorslösa kärleken? Det finns ingen mening med att pressa mig själv, att inte acceptera mig själv och allt med mig själv, allt som jag tänker och allt som jag är.
Allt som jag var och allt som jag skulle kunna bli. Villkorslöst.
Även de bilder av mig själv som jag känner för att kräkas när jag ser.
Har man för vana att vara hård med sig själv jämt så är det verkligen svårt att släppa det.

Som jag skrev så öppet under min sista tid i Japan; Emma, glöm aldrig den tiden, dom insikterna;
"Det finns ingenting som jag kan "äga". Det är bara jag själv som tror att jag gör det.
Jag kan köpa något för de papperslappar som vi kallar för 'pengar' men det kommer aldrig att bli "mitt"
Allt är förgängligt.
Och hur långt man än kommer i livet så blir man ändå aldrig nöjd om det inte kommer inifrån.
Man kommer aldrig sluta stressa om lugnet inte kommer inifrån. Det hjälper inte att dra ner på det som stressar en för det sitter bara inuti.
Det finns ingen lyckligare tid än nu. Ingen bättre tid än nu.
Jag vill inte ha en massa pengar
Inte andras acceptans
Jag vill bara vara lycklig
Inuti, som ett ljus
Som jag tror att det är menat att ett liv ska levas"